- Upp och hoppa!

Jag öppnar ögonen och stönar. Jag har inte alls lust att lämna den varma sängen, och jag tar längst tid av alla att sätta på mig kläder och borsta håret. Men så minns jag. Jag ska rida ut med Josh idag. Men först på eftermiddagen, så det lika bra att fixa i ordning sig och äta frukost.

- Godmorgon, Scarlett, säger min kompis Ebba. Sovit gott?

- Japp, sängen är underbar konstaterar jag. Jag önskar det var sovmorgon när man höll på med hästar.

- Jag med, instämde Ebba. Men det är det inte.

- Idag ska vi rida bort till ridhuset och hoppa, sen kommer hästarna stå på Vingården hela dagen till eftermiddagen då vi ska rida dressyr, säger May. Sätt igång!

Jag borstar och fixar Supernova, sadlar och tränsar och sen rider vi iväg. Tydligen ska Josh också med, så vi placerar oss längst bak bredvid varandra och pratar. Vi pratar om sånt där vanligt. Hemsidor, vänner, filmer, böcker, hästar, familj och om oss själva.

- Jag har bott på Jorvik hela livet, men flyttade till Moorland för ungefär ett år sen, berättar Josh. Jag trivs här.

- Ja, det är så fint och alla är så snälla. Och sängarna är skönare än hemma.

Josh skrattar.

- Men, var bor du egentligen? Frågar jag av ren nyfikenhet. Vi har börjat känna varandra redan.

- Jag bor med mamma i Fort Pinta, fast jag sover ofta här. Min kusin James driver stall Pinta, som du säkert vet.

- Japp, jag har träffat honom säger jag och fnissar. En riktig snåljåp.

Vi travar en bit och snart galopperar vi längs vägen. Härligt.

Jag märkte att Josh tittade på mig med någonting särskilt i blicken, någonting  jag inte sett hos en kille förut.

En snabb tanke for genom mitt huvud. Var han kär i mig? Nej Scarlett, vad tänker du på? Inte är han kär i dig.

Men mitt inre är bombsäkert. Han är kär i mig. Men jag litar inte på det. Jag skakar av mig alla tankar och fokuserar på Novas galopperande hovar mot marken.

Det tar en och en halv timme att rida dit med May i spetsen.

När vi travar på vägen uppför mot Vingården kommer jag att tänka på att Baronessan bor här. Jag kanske får hälsa på henne.

Mycket riktigt, vi får lämna hästarna och sen säga hej till baronessan innan vi ska hoppa.

- Hej Scarlett, säger baronessan.

- Hej, säger jag utan att riktigt veta vad jag ska säga.

- Välkommen till Vingården, säger hon vänligt.

- Tack, säger jag och ler. Sen går jag.

Jag älskar att hoppa. Känslan av att flyga, trots att den bara varar någon sekund. Men den är underbar.

Supernova älskar också att hoppa. Jag kan ju inte veta, men jag tror att hon också får känslan av att flyga.

Ebba hoppar bra med sin häst Zerow, en islandshästvalack.

- Bra vägar, Ebba! Ropar May. Kom ihåg att ta fram händerna under hoppet.

Sen blir det vår tur och jag gör allt så nogrannt jag kan.

- Superfint, Scarlett, säger May när jag rider förbi. Tävlar ni?

- Vi gjorde, innan vi satsade på dressyr och terräng.

- Hon är verkligen jättefin, din häst.

Jag hade upplevt flygkänslan extra mycket över det högsta hindret.

"Jag flyger", hade jag tänkt. Jag tror Supernova också tänkte så, för hon seglade över och tog ett glädjeskutt efter hindret.

Vi hoppade några varv till, sen joggade vi av dom och skrittade tillbaka till Vingården. V fick lunch och hästarna vatten, sen så var det dressyr. Vi skulle ha Pauline, tjejen som höll i tävlingarna på Vingården i dressyr idag. Hon hade vunnit SM i dressyr, hade May sagt.

Vi skrittade ner och vi fick berätta om oss på väg ner.

När vi var nere travade vi på volter, fyrkantsspåret och olika ridvägar. Vi gjorde skänkelvikningar och framdelsvändningar, tempoväxlingar och tränade på att sitta djupt i sadeln. Det var ganska kul faktiskt.

Efteråt sa Pauline:

- Du är verkligen lätt i handen, det gör att Supernova inser att det är roligt och kul att jobba. Bra kämpat!

Jag strålar av berömmet och rider faktiskt passage en kortsida, så bra går det idag.

Efteråt ser Josh faktiskt ut som om han är stolt över mig. Jag ler för mig själv. Jag gillar honom.

Jag och Josh stannar ett tag på Vingården, vi tänkte rida ut på Everwindfälten sen. Det blir vår dagliga .. Inte date, utan ridtur. Fast jag hade helst sagt date.

Lite senare skrittar vi ut en sväng. Pauline hade sagt att vi kunde rida Klipphärad-banan, en stor och skogig klippa med vägar. Starten är vi Vingården och målet också. Så det blev bra.

Vi travar uppför en brant backe och hoppar en liten stock. Vi rider över en bro och jag skrattar högt. Det är så härligt!

Men när jag vänder mig om för att fråga Josh om en galopp uppför backen, är det tomt.

- Josh? Ropar jag ängsligt. Jag är lite orolig. Man kan inte bara försvinna.

- Josh, ropar jag ännu högre.

Jag blir rädd på riktigt, han har bara varit borta i några sekunder man tankarna snurrar i huvudet. Föll han av? Halkade hästen? Kidnappade någon honom? Vad som än hände, är det inte något jag tycker om.

Plötsligt ser jag honom - skrittandes uppför backen bakom oss. Jag suckar av lättnad.  Han hade bara hamnat på efterkälken.

- Förlåt, men Sprayline halkade och jag satt av och kollade benen bara. Han är okej.

- Jag blev faktiskt orolig, sa jag och svalde.

- Förlåt mig. Kom, galopp?

- Precis vad jag skulle fråga, säger jag och skrattar. Försten hem!

Fortsättning kommer snart!

     Önskar Scarlett, Supernova och Snuffe (vår kanin)!

Hoppas ni fått påskägg med massa godiis!

Seriöst, JAG ÄLSKAR DEN!?!?!

Trodde seriöst jag skulle vinna, låg faktiskt etta ett tag. Men i en sväng tänkte jag framåt och svängde aldrig. HA HA. smart. Men aja, det VAR svåårt. Jättesvårt faktsikt. Regnar, blixtrar, fallande granar, FARLIGA (med ring runt) G.E.D arbetargubbar, grävskopor. Svårt som attan. Jag förlorade men följde efter dom andra genom banan, så nu vet jag hur den går. Fast jag minns inte HAHA.

Jaa. kanske gonatt. Kanske hejdå.   

HAHAHHAHAHHAHAHAHHAHAHAHAHHAHAHAHHAHAHAH.

UTKLASSAD EVELINA MCBELL.

HAHAHHAHAHHAHHAHAHHAHAHAHA FÖRLÅT. MENMEN.

JAG VANNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNN CHAMPIONATET FATTA JAG VAAAAAANN   

Alltså ärligt,jag failade inte en enda gång. Hör ni det. Nej. Jag failade inte en enda gång. Inte riva hinder, inte springa in i höbalar, inte missa avhopp. Nej. Vinna. Det gjorde Scarlett idag. TJOHO. TJOHO.

Japp om ni undrar, jag har bildbevis.

Just nu är vi superstolta och travar omkring och ler, ja, vi ler. Hoppas jag. Hoppas Scar ler. Hoppas hon är glad. Vi vann ju trots allt.

Nä nu ska vi vinna nästa championat också!

- Din tur, Scarlett! Ropade May från mitten av den lilla banan.

Vi red kavaletti, en och en. Det här var första gången på ridlägret som vi fick rida kavaletti, men jag var van. Jag hade gjort det många gånger med Supernova, fast hemma.

Jag skänklade på henne och smackade med tungan. Jag visste att Josh tittade på mig, men jag vände blicken mot den först bommen och ignorerade honom.

Supernova lyfte fint på hovarna över bommarna, och May berömde oss för den snygga rundan.

- Han går jättefint, Scarlett! Mjukt och lydigt, ropade hon.

Efter ridlektionen när jag stod och borstade Nova kom Josh fram.

- Vad fint du red! Sa han och log.

- Tack, sa jag och kände hur mina kinder blossade. Jag hade redan erkänt för mig själv att jag var kär i honom. Men aldrig sagt det till någon annan.

Josh klappade Nova på baken och gick. När jag senare släppte henne i hagen längre bort, såg jag Josh stå och prata med May. Jag såg hur hon nickade och sa någonting till honom. Jag undrade vad de pratade om. Kanske en ridlektion.

Plötsligt vände de ögonen mot mig och Josh ropade:

- Där är du ju Scar, vi vill prata med dig!

Jag smackade åt Nova som börjat beta på vägkanten och gick fram till de.

- Jag och Josh bestämde oss för att ni ska börja rida ut tillsammans då och då, sa May. Du är en duktig ryttare och jag tror det kan vara roligt för dig att inte bara vara med på mina lektioner. Dessutom har Josh nog tröttnat på att rida ut ensam, sa hon och blinkade mot mig. Jag kände en en gång hur jag rodnade, vilken dröm! Bara han och jag...

- Underbart! utbrast jag och Nova klippte förvånat med öronen.

Jag insåg min överglada reaktion och sa genast:

- Kul, menar jag. Kul att rida ut lite.

- Vi tänkte att ni kan rida ut redan i eftermiddag, sa May. Josh har ledigt och ridlektionen är bara ridvägars-lektion kan man säga. Det kan du redan, rid ut ni.

Jag kände glädjen svälla inuti mig, jag önskade det var eftermiddag nu!

Vi halv tre-tiden hämtade jag Supernova, ryktade, sadlade och tränsade, sen ledde jag bort henne till Josh.

- Hej, sa jag. Redo att rida ut?

- Visst, svarade han. Jag vet precis vart vi ska rida.

Vi skrittade längs stigen vid Nilmers Högland, på väg ner mot stranden. Det var det bästa jag gjort i hela mitt liv.

- Ska vi se vem som kan komma först dit bort? sa han och pekade på en tall längre bort.

- Okej, sa jag.

- Ett, tvåå.... TRE!

Båda flög iväg i galopp längs stranden, jag kände hur vinden tog ta i mitt hår och bara njöt av det.

Supernova var nog i bättre kondition och vann stort.

- Bra gjort! sa Josh när han kom fram till mig.

- Tack, sa jag.

Vi vände hem och kom hem precis innan Jenna sa att vi skulle mocka.

- Du också, Scarlett. Ingen går fri från det viktigaste.

Jenna var betydligt mer sträng än May, men hon var snäll och trevlig hon också.

- Scarlett, när du har mockat, kom bort till mig vid Pole Bending-banan, sa Josh över axeln.

Mitt hjärta slog en volt i bröstet. Han hade sagt att jag skulle komma till honom. Jag.

Jag mockade tre boxar, sa att jag skulle träffa någon och sprang och bytte om till linne och fräscha ridbyxor. Jag tog på mig en cowboyhatt för Joshs skull, och joggade iväg till banan. Han mötte mig med ett soligt leende.

Jag tänkte ge dig en sak, sa han. Jag har fått den från min mammas väninna, men jag vet inte vad jag ska ha den till. Du kan få den. Han räckte över en ask. Jag öppnade den, och i den låg det finaste jag sett. En ring i silver, med en guldform högst upp och i den en vacker rubinröd sten.

- Det är äkta silver, guld och en äkta rubin. Den var tydligen dyr, sa Josh.

- Den är underbar, viskar jag. Tack. Tack så hemskt mycket.

Jag tittar upp och möter Joshs ansikte. Han tittar rakt  in i mina ögon.

- Ta på dig den, sa han.

Jag trär den över mitt högra ringfinger. Den passar perfekt.

- Så ... vackert... Overkligt vackert. Jag nästan mimar orden, så fin är den. Man vill liksom inte störa harmonin den ger ifrån sig.

- Jag antar att du är hungrig, säger Josh och avbryter den tysta stunden. Vi ses imorgon.

- Ja, det gör vi. Tack en en gång för ringen, säger jag och ler.

Nästa del kommer i morgon eller i övermorgon!

Kommentera hemskt gärna vad ni tycker, själv är jag nöjd. Hihi, är jag bra på att skriva?   

Ifall du ser detta Eri, NEJ jag är inte kär i Josh egentligen. Bara det att han är den enda snygga killen på Jorvik liksom.

Vi har just bosatt lilla Techno vid ridhuset, imorn får han en hundkoja! Han springer något förfärligt rolig med sina ben, det må jag säga!

Vi är hursomhelst nääära att komma in i GÅD, bara nån dag till!!!!!!!!!!

Puss och kram Scar (och Techno)