Följande morgon har vi teorilektion. Vi går igenom alla delar på hästen, och får även lära oss att känna igen bensjukdomar. Det mesta kunde jag redan, men lite nytt lär man sig alltid.

Än så länge hade jag inte sett till Josh. Han kanske gjorde något annat, funderar jag. Eller så har han tagit sovmorgon, den slöfocken!

Fast när han kommer till stallet på förmiddagen säger han att han har motionerat sin häst Sprayline i paddocken. 

- Ska vi rida ut i eftermiddag? Frågar jag. 

- Liite senare än vanligt, okej?

- Visst. 

Efter lunch red hela gruppen till Silvergladebyn, vi skulle fika på cafét. Jag tog en bit chokladkaka och ett glas saft. 

När vi red därifrån frågade May om jag ville rida först, hon kunde rida längre bak och hålla koll så att alla hängde med.

- Okej... svarade jag bara och travade förbi dom andra. 

Josh hade inte följt med, han hade sagt att han hade annat för sig.

- Scar, kan du sadla Supernova om typ en halvtimma? Frågar Josh lite senare.

- Ska vi rida ut då?

- Tänkte det, svarar han nonchalant.

Jag sprayar lite glansspray i Novas man och svans, borstar mitt eget hår, borstar Supernova tills hon glänser och kratsar hennes hovar. Jag skippar sadeln, tänker jag. Så jag tränsar henne och leder henne till Josh's lilla pole bending-bana. Han och Sprayline väntar där, och han har tydligen tänkt samma tanke som jag eftersom han inte heller har någon sadel.

Han hjälper mig upp innan han ställer sig på en tunna och svingar benet över ryggen på Sprayline, sen skrittar vi iväg på den stora vägen. Men det dröjer inte länge innan vi plötsligt känner en frän lukt bakifrån. Vi vänder oss om, och våra ögon möts av någonting hemskt. Stallet brinner! Min första tanke var att ringa brandkåren, men den låg knappast nära och det var bättre att vi försökte göra något än att vänta på något som skulle ta evigheter.

Så jag vände min häst på en femöring samtidigt som Josh travade iväg. Jag bestämde mig för att skynda på och manade på Supernova i galopp, en rytmisk sådan så att jag inte skulle skumpa allt för mycket.

När vi kom fram insåg jag att inte hela stallet brann. Det var på höloftet ovanför alla boxar. Då insåg jag hur farligt det var, när som helst kunde taket rasa igen och ... hästarna! Vi måste få ut hästarna!!!

- Josh, hästarna, ropar jag till honom.

- Jag vet, vi måste få ut dom! Svarar han.

Plötsligt inser jag hur nära röken är och att det är farligt att vara där jag är. Jag sitter av Supernova, leder henne till andra delen av byggnaden när elden troligen inte når och där det finns en utgång ut från stallområdet. 

Det var tydligen inte en så dålig idé eftersom det redan stod 2 hästar där och Jenna, som försökte hålla koll på allt som hände, sa inget utan tog bara tag i Novas tyglar medans jag sprang tillbaka till det brinnande stallet.

Josh hade fått tag på en häst som han gav till mig, men röken började tjockna rejält och vi behöver verkligen skynda oss.

Både jag och Josh sprang in, tog två hästar var och vips vara alla hästar ute. Utom en! Jag kände tårarna av röken komma, jag blinkade bort dom och sprang fram till Josh. 

- Det är en kvar! 

- Jag tar den, säger han med stadig röst.

Han springer in, hukad och förhoppningsvis håller han andan.

- Josh..! Men han varken lyssnar eller bryr sig.

Jag känner hur oron växer i mig, när som helst kan stallet rasa och både hästen och Josh bli begravada.. Tanken får mig att vilja springa in och hjälpa dom. Men det gör jag inte, jag skulle bara förvärra allt. 

När jag tror att han har svimmat av röken kommer han ut, med hästen i släptåg. Han räcker mig grimman och jag joggar sakta till andra sidan gården, där alla andra är.

- Alla är ute, ropar jag lättat till Jenna. 

- Vilken tur! Har någon ringt brandkåren?

- Jag har, svarar May och håller upp mobilen. Dom kommer nog snart. 

Mycket riktigt, efter tio minuter hörs de tjutande sirenerna.

De släcker elden, och meddelar att det inte tar mer än någon månad att få ordning på allt som brunnit upp.

Josh kommer också till den lilla delen av byggnaden där det fortfarande är fullt med människor och hästar.

- Vi klarade det! Säger jag och kramar honom hårt och länge.

- Tillsammans, säger han. Samarbete.

- Mmm, mumlar jag och börjar gråta. Tänk om allt hade brunnit upp!

Han tar tag i mitt huvud och ser rätt in i mina rödgråtna ögon.

- Vart tog vår uteritt vägen? Frågar han med en glimt i ögat. 

- Den brann upp, ler jag.   

En halvtimma senare skrittar vi återigen på vägen bort från stallet.

- Vilken dag! Utbrister jag.

- Tänk inte på det nu, Scarie. Säger han och tar min hand. Jag kan bara tänka mig hur det såg ut bakifrån, två personer ridandes mot solnedgången, hand i hand. Vilken underbar syn.

Nu är novellen Flammande kärlek slut, men inte helt ändå! För imorgon kommer det en Epilog till Flammande kärlek, och jag kan avslöja att snart kommer ännu en historia byggd på StarStable-världen finnas ute på bloggen!

Den serien kommer dessutom vara lite längre... Se fram emot det! :-) 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När Dinodalen öppnade och fjordingarna kom köpte jag en fjording, precis som resten av sso's befolkning. Det var väl mer än ett år sedan... Men jag har glömt att berätta det! Så nu får ni en presentation av Obsidianpearl!   Han har inte direkt n...

Tjoho nu har jag fixat en ny design! Jag tycker den blev bra, jag gjorde inte så mycket. Och jag hittade som tur var en gammal bakgrundsbild från Lucy Westlake i biblioteket som inte går att hitta på internet längre! Jag ändrade färgen dock.  Men b...

Ännu en nykläcking!! Jag tyckte han var så fin, så jag gjorde ett litet impulsköp. Fast jag tänkte igenom det i typ 5 sek, så tekniskt sett var det planerat. Men hur som helst, får jag presentera Skychaser "Charlie"!        Han är en flugskimme...

Ja, det var faktiskt ett tag sedan jag köpte honom, men jag har ju som sagt inte bloggat på typ ett år hehe. Så nu får ni träffa Sunflower!     Han är såå fin!!!! yas Han kallas i alla fall för Sune, tyckte det var gulligt ^^ Hans info komm...

Jag har inte bloggat på väldigt länge... Jag säger att jag ska börja men det händer liksom aldrig... Och desto äldre jag blir desto svårare blir det att hinna med skola, sso, blogg mina hundar, ridning, volleyboll och ett liv. Så jag lovar inget, men...