Vi svävade ovanför marken, jag som var höjdrädd höll i mig i manen och blundade. Men jag kunde inte undgå den magiska känslan. Vilket äventyr!

Efter något som kändes som några få minuter var vi framme. En port, flera meter hög och ännu bredare.

-Innanför denna port föds allt varmt och ljust, sa Frost. Många hävdar att solen skapades här och att solen skapade denna plats. Lite komplicerat, men det är inte så viktigt ändå.

Hon lyfte handen. Ett ljud som bara finns på film hördes och där stod hon, lyste och sände ut strålar av is mot porten. Den knarrade till, och öppnade sig långsamt.

Jag bara tittade på henne. Det var helt overkligt, kändes som en dröm.

-Det är fullt verkligt, sa hon som om hon läst mina tankar.

Sen skapade hon med bara händerna en bubbla runt oss, och vi steg in i den varma dalen.

Efter ungefär två timmar vandrande stannade vi och drack.

-Vad är det egentligen vi letar efter? Sa jag och torkade svetten ur pannan.

-En sten. En helt vanlig sten. Nästan. Den ser ut som en vanlig grå sten, men den har en mycket speciell form. Och om man lyssnar mycket noga, kan man höra hur stenen andas.

-Andas? Sa jag och rynkade på näsan.

-Ja, på sitt eget speciella vis, sa hon och log.

Vi fortsatte ytterligare en halvtimma innan vi kom fram till en glänta.

-Här, sa hon bara. Här är det.

Framför ett tjockt träd låg den, en helt vanlig sten med ovanlig form. Eller åtminstone var den ovanlig, med ett stjärnformat hål och en lysande effekt.

-Andas djupt och gå fram till stenen, sa Frost. Jag lydde.

Det första jag kände var kraften. En helt vanlig sten, fick mig att känna mig som världens största människa. Men, jag kämpade vidare mot stenen och lade min hand på den. Det var som att jag visste vad min uppgift var. En mjuk ton steg från min strupe, jag sjöng med vinden. Känslan jag upplevde den stunden var ofattbar. Men sen hände något, stenen började skaka och ljuset blev starkare.

-Se upp! Ropade Frost men då flög jag i en vid båge bakåt samtidigt som luften fylldes av smågrus från den nu sprängda stenen. Jag blundade en sekund, sedan reste jag mig och gick bort till den före detta stenen. En hög med grus och en frän doft hängde i luften, men det som låg på marken förbryllade mig totalt.

-Vad vacker den är, viskade jag.

-Jag tar den, sa Frost. Dina händer är för varma.

Jag såg på de. De glödde av det som nyss hänt.

-Nu behöver du inte bekymra dig mer för oss, kära vän. Tack för hjälpen, vi är skyldiga dig allt du vill!

Sen var jag där i skogen igen. Och nu i efterhand är det skönt att det bara var över sen. Men då ville jag få se Frostlandet i sin fulla prakt, med is och snöhalka på gatorna.

Dagen efter fick jag ett vykort. Inget namn, adress eller något. Bara en otroligt vacker bild, på en snöig gata. Jag log. Det där var min förtjänst. Utan mig hade de aldrig fått någon snö. Jag var den utvalda.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När Dinodalen öppnade och fjordingarna kom köpte jag en fjording, precis som resten av sso's befolkning. Det var väl mer än ett år sedan... Men jag har glömt att berätta det! Så nu får ni en presentation av Obsidianpearl!   Han har inte direkt n...

Tjoho nu har jag fixat en ny design! Jag tycker den blev bra, jag gjorde inte så mycket. Och jag hittade som tur var en gammal bakgrundsbild från Lucy Westlake i biblioteket som inte går att hitta på internet längre! Jag ändrade färgen dock.  Men b...

Ännu en nykläcking!! Jag tyckte han var så fin, så jag gjorde ett litet impulsköp. Fast jag tänkte igenom det i typ 5 sek, så tekniskt sett var det planerat. Men hur som helst, får jag presentera Skychaser "Charlie"!        Han är en flugskimme...

Ja, det var faktiskt ett tag sedan jag köpte honom, men jag har ju som sagt inte bloggat på typ ett år hehe. Så nu får ni träffa Sunflower!     Han är såå fin!!!! yas Han kallas i alla fall för Sune, tyckte det var gulligt ^^ Hans info komm...

Jag har inte bloggat på väldigt länge... Jag säger att jag ska börja men det händer liksom aldrig... Och desto äldre jag blir desto svårare blir det att hinna med skola, sso, blogg mina hundar, ridning, volleyboll och ett liv. Så jag lovar inget, men...